När man pratar om drogrelaterad brottslighet (ofta kallad "gängkriminalitet") i Sverige är det lätt att fastna i enkla förklaringar. "Om polisen gör X, minskar brotten." Eller "Om vi stoppar tillgången på droger, försvinner efterfrågan." Men verkligheten är aldrig så enkel. Om något har jag lärt mig av både mitt eget liv och av erfarenheter runt omkring mig – världen vi lever i är fylld av trassliga nätverk, där orsak och verkan ofta pekar på varandra, som om de dansade i en evig cirkel.
Ta till exempel ett enkelt system: A orsakar B. Låt oss säga att om man tänder en lampa (A), så tänds ljuset (B). Enkelt, tydligt, logiskt.
Lite mer komplicerat blir det när vi har en kedja av händelser. Tänder du lampan (A), får du ljus (B), vilket i sin tur får dig att läsa en bok (C). En rätt rak berättelse, men fler delar att hålla reda på.
Men drogrelaterad brottslighet? Det är ett komplext system, mitt inne i ett virvlande nätverk av orsaker och effekter som ständigt påverkar varandra. Det finns inga enkla grundorsaker här. Ibland leder A till B som sedan påverkar C, men C kan i sin tur påverka A – som en oändlig slinga. Skolor som kämpar med utsatta elever, familjer som slits mellan hopp och förtvivlan, poliser som jagar stadens gäng, politiker som debatterar lösningar, och en befolkning som vill leva i trygghet. De alla står i ett sammankopplat system där varje förändring kan få oväntade följder.
Jag skriver den här boken för att försöka ringa in denna komplexitet och visa på de osynliga trådarna som binder samman allt detta. Utan att förlora verkligheten i akademiskt krångel vill jag att du som läser ska få insikt om hur de här systemen fungerar, hur vi kan förstå dem bättre – och framför allt, hur vi tillsammans kan dra nytta av den insikten för att skapa verklig förändring.
Min ambition är enkel: att ge dig en klarare bild, grundad i verkliga händelser och erfarenheter, men också i forskning och systemtänkande. För att rusta vanliga människor med verktygen att se helheten och hitta handlingsbara insikter – i en värld som sällan är enkel, men alltid värd att kämpa för.
Om man står på en svensk torgsten idag och lyssnar på både polisradions brus och den lokala debatten är det tydligt att drogrelaterad brottslighet har ändrat form över tid. Anmälda narkotikabrott har ökat med nästan 18 000 brott bara det senaste året, och mest handlar det om innehav och eget bruk – sammanlagt över 130 000 anmälda brott under 2024. Men bakom dessa siffror döljer sig mer än statistik. Det är människor, familjer och hela kvarter som påverkas, och många gånger är det de mest utsatta som känner av trycket hårdast.bra
I allt större utsträckning ser vi hur Sverige förändrats från att vara ett konsumtionsland till att också bli ett transitland för narkotika. Stora flöden passerar genom landet, och marknaden har utvecklats till något som berör hela samhällskartan – från knarklangare bakom bensinmackarna till den organiserade brottsligheten som sätter klorna i seriösa företagsstrukturer. I dag finns öppna drogscener på hundratals platser runt om i landet, och många av de grövsta våldsbrotten sker i anslutning till dessa riskmiljöer.dagensarena+2
När man försöker förstå dynamiken mellan alla olika aktörer märker man snabbt att polisen, vården, skolan, media, politiska partier och vanliga medborgare alla påverkas olika. Polisens arbete har blivit mer organiserat och lokaliserat, men utmanas av kriminella nätverk och ständigt nya affärsmodeller. Vården försöker parera nya beroendemönster och psykisk ohälsa, medan skolor och civilsamhälle brottas med att skapa trygghet och hopp i områden där risken för rekrytering till gängen är som störst.
Framtiden då? Det går att ana flera möjliga vägar. Skadereducering diskuteras i politiken och expertutredningar, där nya insatser på både nationell och lokal nivå kan erbjuda större stöd och lägre trösklar för den som vill lämna droger och kriminalitet bakom sig. Samtidigt växer debatten om behovet av mer kraftfullt polisarbete och förändrad lagstiftning – särskilt kring de grova narkotikabrotten där straffskalorna har mildrats under senare år.nordicwelfare+2
Oavsett hur man väljer att se på saken visar verkligheten att det inte finns några snabba lösningar. Systemen är trassliga, många aktörer har olika agendor, och de nätverk av relationer som driver utvecklingen är både starka och svårstyrda. Det är där den verkliga insikten börjar växa – att vi måste tänka och handla annorlunda, och våga ta till oss analysen av ett komplext problem i ständig förändring.
https://www.dagensarena.se/opinion/sverige-har-blivit-ett-transitland-narkotika/
https://stockholmshandelskammare.se/wp-content/uploads/2024/03/240311_kriminella_entreprenorer.pdf
https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1849208/FULLTEXT02.pdf
https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9020308/file/9020322.pdf
https://www.regeringen.se/contentassets/dc99b7c979704b14b52b6a38c2905c00/sou-2023-62.pdf
För att förstå hur Sverige kommit dit vi är idag måste vi kika tillbaka. Drogproblemen som vi ser i dag har inte alltid funnits i samma form. Det moderna narkotikaproblemet tog fart först under andra halvan av 1960-talet. Innan dess var fokus mer på alkohol och tobak, och narkotika som begrepp var i stor utsträckning okänt för allmänheten. Under 1970-talet började olika typer av narkotika spridas, främst cannabis och sedan även heroin och amfetamin, vilket skapade nya samhällsutmaningar.
Under 80- och 90-talen utvecklades problemet snabbt. När den organiserade brottsligheten tog form i Sverige under mitten av 1990-talet ökade också brutaliteten och professionaliteten i droghandeln. Internationella motorcykelklubbar som Hells Angels och Bandidos etablerade sig här och triggade fram ett våldsamt mc-krig som spred oro över landet. Kriminella nätverk växte och blev mer skiftande, med både etniska grupperingar och olika gäng som började kontrollera delar av stadsmiljöerna.
Samtidigt tog kriminaliteten nya former som inte bara handlade om vapenvåld utan också om utpressning, narkotikaförsäljning i det öppna rummet och parallella samhällsstrukturer i vissa utsatta områden. Under de senaste decennierna har skjutningar och sprängningar blivit allt vanligare och fått stor medial uppmärksamhet, vilket skapat en bild av ett svårt samhällsproblem som många brottsoffer och invånare lider av.
Under samma period har synen på narkotikamissbruk och behandling förändrats. Från hårda repressiva insatser till ett mer nyanserat arbete med skadereducering och vård. Detta har både varit en kamp mot sociala och hälsomässiga utmaningar men också en strid om hur samhället ska förhålla sig till droger och brott.
Att blicka tillbaka på denna utveckling visar hur sammanflätade faktorer är – sociala, politiska och ekonomiska krafter som påverkar både brottslighetens dynamik och samhällets svar. Det är också en påminnelse om att förändring tar tid och att snabba lösningar sällan räcker. Därför är det viktigt att både analysera och agera med insikt om systemens komplexitet och de många aktörernas olika roller.
När vi försöker förstå drogrelaterad brottslighet är det lätt att fastna i förenklade förklaringsmodeller. Samtidigt har forskningen under många decennier gett oss en rad olika teorier och perspektiv – men också en mängd missuppfattningar, som ofta förstärks i politiska debatter och medier.
En grundläggande skola inom kriminalteorin är den så kallade rational choice-teorin, som menar att individer begår brott efter att ha vägt vinster mot risker. Den har fått kritik när det gäller narkotikarelaterad kriminalitet, eftersom många beslut är påverkat av beroende, sociala omständigheter och mycket annat som gör valen allt annat än fria och rationella.
Sociala band-teorin fokuserar snarare på hur integration i familj, skola och samhälle skyddar från brott: när banden är svaga eller bristfälliga ökar risken för kriminellt beteende. Den passar väl in i förståelsen av gängrekrytering och social utsatthet i utsatta områden.
Sen finns systemteorier och komplexitetsteorier som vår bok förankrar sig i – där kriminalitet ses som ett resultat av dynamiken mellan olika faktorer och aktörer, snarare än en isolerad orsak. Här diskuterar man feedbackloopar och oförutsedda konsekvenser, vilket är extra viktigt i samhällsproblem där alla delar hör ihop.
Politiken delar ofta upp synen på drogpolitiken i hårda respektive mjuka linjer. Den restriktiva nolltoleranslinjen betonar lag och ordning, med hårda straff och förbud som huvudmedel. Motståndare menar att detta leder till stigmatisering, överbelastning av rättssystemet och att de mest utsatta grupperna drabbas oproportionerligt hårt.
Den skadereducerande och hälsobaserade synen ser drogmissbruk som en folkhälsofråga snarare än en kriminalfråga och prioriterar vård, prevention och integration före straff. Sverige har traditionellt varit starkt knutet till nolltolerans, medan många andra europeiska länder rört sig mot mer skademinskande strategier.
"Hårdare straff minskar brottsligheten" – Det är en klassisk myt som inte alltid håller i teorin eller i praktiken. I många fall behövs parallella insatser på sociala och preventiva områden.
"Droger är roten till allt ont" – Droger är ofta en del i ett större socialt och ekonomiskt sammanhang. Att enbart fokusera på droger riskerar att osynliggöra bakomliggande orsaker som arbetslöshet, psykisk ohälsa och social utsatthet.
"Gängkriminalitet är en fråga om etnicitet" – En förenkling som glömmer att gäng är sociala nätverk med komplexa relationer och drivkrafter, där socioekonomiska faktorer är centrala.
Att förstå dessa teorier och utmana dessa myter är avgörande för att närma sig problemet med öppna ögon och skapa effektiva insatser med långsiktigt värde.
Det upplägget är väldigt bra – både logiskt och pedagogiskt. Kapitlet kan bli navet där allt i boken knyts ihop, och där spelet får sin tydliga förankring.
Här är ett första utkast till den övergripande delen av kapitlet om simuleringsmodellen, med fokus på grundläggande antaganden och principer. Sedan kan vi, som du säger, låta underrubrikerna om varje entitet bli den stora, tunga kroppen i boken.
Bakom spelet på lmnx.io finns en simuleringsmodell som försöker fånga något av det mest svårhanterliga i vår tid: drogrelaterad brottslighet som ett komplext, levande system. Modellen är inte en kristallkula och inte ett facit. Den är ett verktyg för att utforska “tänk om?” – vad händer om vi skruvar upp polisens budget, minskar stigmatiseringen, stärker skolan, eller ändrar hur media rapporterar? Hur påverkas flödena av droger, våldet, tryggheten, vården, skuggekonomin?
Tanken är att du som spelare inte bara ska “vinna spelet”, utan börja se mönster: hur vissa beslut får oväntade följder, hur välmenande insatser kan backfire, och hur små förändringar på rätt plats kan göra stor skillnad. Spelet är alltså ett sätt att göra komplexitet konkret och greppbar – genom att leka med den.
Modellen bygger på några enkla, men viktiga antaganden:
Samhället fungerar som ett nätverk av sammankopplade entiteter, inte som separata öar. Polis, vård, skola, politiska beslut, drogmarknad, media, ekonomi, normer – allt hänger ihop.
Ingen enskild “huvudorsak” förklarar drogrelaterad brottslighet. I stället uppstår mönster ur samspelet mellan många små orsaker, som förstärker eller dämpar varandra över tid.
Både formella strukturer (lagar, budgetar, institutioner) och informella faktorer (normer, stigma, förtroende, kultur) spelar roll – och de påverkar varandra.
Det finns alltid en tidsdimension. Effekter kommer sällan direkt. Vissa beslut ger kortsiktiga vinster men långsiktiga problem, andra känns “dyra” nu men lönar sig senare.
Det här gör att modellen mer liknar ett ekosystem än en maskin. Skruvar du på en parameter i ena hörnet, kan konsekvenserna visa sig långt bort, efter ett tag, via slingriga vägar.
För att förstå hur modellen är uppbyggd är det viktigt att skilja mellan olika typer av system:
Enkla system: ungefär som att tända en lampa – du gör A, du får B. Inget konstigt.
Komplicerade system: mer som en motor – många delar, men i grunden en kedja av orsak–verkan som går att rita upp och förklara steg för steg.
Komplexa system: här finns nätverk av orsakssamband, med feedbackloopar och kretsar. A påverkar B, som påverkar C, som efter ett tag påverkar A tillbaka. Det finns ingen “ren” startpunkt.
Simuleringsmodellen är byggd för att hamna i den sista kategorin. Den innehåller många komponenter som både påverkar och påverkas av varandra. Vissa loopar skapar förstärkning (till exempel våld som skapar mer otrygghet, som skapar fler rekryteringsytor för gäng), andra skapar dämpning (till exempel stärkt vård som minskar återfall, som minskar belastning på polis och rättsväsende).
Grunden i modellen är ett antal komponenter – tänk dem som “noder” i ett nätverk. Varje komponent representerar något viktigt i systemet, till exempel:
Polisens resurser och prioriteringar
Efterfrågan på droger
Utbud och pris på droger
Stigmatisering av missbrukare
Tillgång till vård och behandling
Skolans förmåga att fånga upp utsatta unga
Medias rapportering och narrativ
Allmänhetens trygghet, förtroende och tolerans
Gängens rekryteringsbas och status
Ekonomiska incitament i den svarta respektive vita ekonomin
Varje komponent har sina egna “regler” – alltså hur den förändras över tid – och sina kopplingar till andra komponenter. Den som läser boken får därmed möjlighet att förstå spelet från insidan: inte bara vad som händer på skärmen, utan varför det händer enligt modellens logik.
Det som gör modellen levande är inte komponenterna i sig, utan relationerna mellan dem. I kapitlets senare delar kommer varje komponent få sin egen underrubrik, där vi går igenom:
Vad komponenten representerar i verkligheten
Vilka antaganden modellen gör om den
Hur den påverkar andra komponentner
Hur den själv påverkas tillbaka – alltså vilka feedbackloopar den ingår i
Exempel från verkligheten som illustrerar just den mekanismen
När man börjar se dessa loopar blir det tydligare varför enkla “quick fix”-lösningar sällan fungerar. Modellen försöker inte förklara allt, men den visar hur beslut på olika nivåer kan interagera på sätt som inte alltid syns i rubrikerna.
Syftet med simuleringsmodellen, och därmed också med spelet, är inte att peka ut vinnare och förlorare i drogpolitiken – utan att ge fler människor chansen att tänka som systemarkitekter. Genom att förstå logiken bakom spelet kan du som läsare:
Se nyhetsflödet med nya ögon.
Känna igen vanliga förenklingar och myter.
Formulera mer träffsäkra frågor till politiker, myndigheter och medier.
Själv experimentera med scenarier och “tänk om”-frågor.
https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8993102/file/8993103.pdf
https://polisen.se/siteassets/dokument/om-polisen/bmviisf/genomforanderapport-isf-2017.pdf
https://polisen.se/siteassets/dokument/om-polisen/bmviisf/genomforanderapport-isf-2018.pdf
https://www.pitea.se/contentassets/f52df71ba1ed45d1a98fe434aa5debc1/trygghet-och-sakerhet.pdf
https://data.riksdagen.se/fil/ED80377B-9EB3-4D52-AEAC-798E4A084732
https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1688837/file/1765598.pdf